Uncategorized

Nu var det dags! Det har ju varit mycket diskussioner i media den senaste tiden kring äldre och körning eftersom att antalet olyckor där äldre människor varit involverade har ökat. Jag har funderat en del själv kring detta och även diskuterat med mina barn om hur jag ska göra med min bil. Jag har ju haft en gammal audi i säkert 20 år men den står mest parkerad. Jag har ju nära till ICA, vårdcentral och apotek så jag kan gå dit på bara några minuter. Om vi ska på någon utflykt så brukar mina barn hämta upp mig och jag har egentligen bara tagit bilen en gång på tre år. Så nu har bilen lämnats till bilskroten i falköping i utbyte av några hundralappar. Mina barn sa att jag kunde ha sålt den för ett par tusen men jag har inte kunskap nog att sälja den och mina barn har inte tid. De gör redan så mycket för mig så jag vill inte ha det på mitt samvete att dem dessutom ska sälja min gamla kärra.

Så nu är audin inlämnad till bilskrot och där plockar de isär bilen och tar nytta av de bildelar som är i gott skick. Det är bra tycker jag. Att bilen ändå kommer till användning någonstans och kan göra någon annan lycklig.

För pengarna jag fick för audin köpte jag mig en shoppingvagn. En sådan där vagn som man kan ha med sig när man är och handlar så man slipper bära tunga matkassar. Så jag är väldigt nöjd och det känns skönt att jag inte kommer vara ute i trafiken och sätta andra människoliv i risk. Dessutom slipper jag ju nu tänka på besiktning och betala skatta etc. Så bara positivt med att bli av med den gamla skrothögen. Nu ska jag koka mig lite eftermiddagskaffe.

Ha det så bra

Ulla-Britt.

Är och hälsar på hos mina barnbarn och njuter av fint väder. Mitt barnbarn sitter och badar så fint i baljan. Jag kan ju inte ta så fina bilder med min gamla kamera men den här bilden fick jag av min dotter som har en bättre. Nu ska vi äta grillat och se på allsång.

Bada

Oj oj oj, det var ett tag sedan jag uppdaterade här nu. Mitt ena barn har haft semester och då har vi gjort lite dagsutflykter. Igår var vi och plockade jordgubbar, det var lite molnigt och blåste men det är ju bra väder i jämförelse med vad det har varit den här sommaren i övrigt. Vi plockade i vart fall flera liter jordgubbar. När vi kom hem så rensade vi dem och så satt vi på min lilla uteplats och åt jordgubbar med grädde och drack kaffe. Rätt som det var så öppnade sig himmeln och det kom världens skur från ingenstans. Vi fick skynda oss in igen. Vad har hänt med den svenska sommaren? Det är ju bara tråkväder. Jag skulle vilja njuta av lite värme och sol. Vi får hoppas att augusti kommer med det.

Christoffer jag har försökt nå dig på din telefon men du svarar inte.

Kan du hjälpa mig med bloggen? Jag får konstiga kommentarer om viagra.

Hur får jag bort det? Jag har svarat att jag inte är intresserad men jag får meddelande om det ändå!

Idag har jag varit med pensionärsföreningen i parken och gått tipspromenad. Jag gick med Kerstin och Gunn, vi hade så trevligt. Det är en härlig tid nu när det börjar ta sig i grönskan. Vi pratade om gamla minnen och hade så trevligt, så vi missade en hel fråga! Men det gjorde inte så mycket, vi var ju där för sällskapet.

Sedan tog jag bussen hem och lagade lunch. Det var längesedan jag gjorde fiskgratäng, men det är ju så gott. Efter lunchen var jag så trött så jag sov en stund i min fåtölj. Hoppas ni har en trevlig tisdag gott folk!

Pensionär har jag varit ganska länge nu. Det är ingenting nytt för mig och ingenting jag längre tänker speciellt mycket på i vardagen. Det är naturligt, det går på rutin precis som arbetslivet gjorde och studentlivet en gång i tiden. Men när jag blev ensam pensionär för fyra år sedan, då min älskade Oscar gick vidare till en annan värld, så började djupa tankar om livet åter igen stiga till ytan. Nu var jag ju inte bara pensionerad, utan även själv i vardagen.

När man arbetar varje dag så ser man fram emot pensionen ibland. Man tänker att när jag blir pensionerad ska jag hitta på så mycket saker som jag aldrig hinner nu. Jag ska göra dittan och dattan, jag ska resa dit och besöka den platsen och jag ska lära mig göra både det ena och det andra. Detta är lättare sagt än gjort, eftersom tid har som vana att rinna iväg. Faktum är att när jag och Oscar varit pensionerade har vi verkligen gjort vad vi vill göra, men knappt något av det vi under arbetslivet tänkte att vi skulle göra.

Men nu när Oscar har gått vidare så har jag funnit mig själv i en ny sits. Jag har så mycket tid till saker att jag ibland inte vet vad jag ska lägga det på. Jag är frisk och kry, vilket naturligtvis ökar möjligheterna till olika aktiviteter och förenklar vardagen markant. Jag är ofta ute och träffar mina vänner exempelvis. Vi kan hitta på alla möjliga bus, men också sitta och diskutera livets svåra frågor i all oändlighet. För tid har vi ju gott om.

Men framförallt är jag så lyckligt lottad att jag har en stor familj som värnar om mig. Barn, barnbarn och till och med snart barnbarnsbarn. Som om det inte vore nog så skaffar ju sig alla dessa släktingar till mig respektive, vilket är fantastiskt roligt. Om det är någonting jag gladeligen spenderar mina sista år på, och det gör jag också kontinuerligt, så är det på min familj.

Gräs

Det känns som igår… Det må vara en av de slitna klichéerna vi använder oss av men när jag nu har blivit lite äldre så känns det precis så. Det var igår som jag planerade vad jag skulle göra som vuxen, när barnen blev äldre. Plötsligt är jag inte längre ung, och det känns i kroppen för varje dag som går. Det är inte det att jag håller på att trilla av pinn här och nu. Det är mer att jag inte längre är så vig som jag en gång varit. Musklerna sviker mig allt oftare och huden blir rynkigare.

På min tid skrattade vi åt hudvård som skulle göra oss unga och åt kosttillskott. Det var för dem som lyfte skrot på gymmen, inte för oss vanliga svenskar som bara ville ha ett vanligt liv i stillhet och tillsammans med familjen.

Men så kommer vi hit till den dagen då jag själv faktiskt behöver komplettera min dagliga kost med vitaminer och krämer för att behålla – som husläkaren sa – elasticiteten i skinnet. Destiny tipsade mig om piggabutiken.se där de säljer bra grejer som är ekologiska och bra för både den här skröpliga tanten och för miljön. Är det något jag har förstått så är det att vi inte kan behandla våra gudagivna jord hur som helst längre, det gäller att tänka sig för – för allas ve och väl.

Sagt och gjort, Destiny visade mig hur man minsann handlar online. Maria Åkerberg ska det visst vara. Det är både trendigt, bra och miljövänligt. Så sagt och gjort, nu har jag kompletterat med allt från schampo till balsam och hudkrämer för alla kroppens delar. Det var den pensionen, tänkte jag, men vad spelar det för roll om det kan göra att jag åtminstone får ut ännu lite mer pension från mina surt inbetalade skattepengar sedan flera decennier tillbaka.

Lyckan när jag som förälder fick se mina egna barn för första gången är obeskrivlig. När sedan barnbarnen kom till världen, återkom känslan ännu en gång. Den kärlek som går att känna till sitt eget barn är nästan lika stor när det sedan kommer till barnbarnen. Det är som att en del av en själv har placerats i ytterligare en kropp och personlighet. Därför är det oerhört glädjande att Destiny kommer och hälsar på gamla mormor på lördag.

Jag ser ofta tillbaka på alla dessa besök med glädje. Trots den stora åldersskillnaden kan vi mötas, skratta och lära oss nya saker av varandra. När man som äldre lever ensam är dessa besök extra värdefulla att ta tillvara på.

När Destiny senast besökte mig visade hon mig bland annat e-handel och hur hon klickar hem kläder utan att ens prova dem. ”Det går alltid att skicka tillbaka om det inte skulle passa”, sa hon. Nu sitter jag därför på blueco.se och försöker klicka hem en jacka som överraskning till Destiny. Hon pratade om Barbour och Busnel som sina två favoritmärken, så det ska bli kul att se hennes min när den här gamla tanten har lyckats handla kläder online. Det blir min lilla överraskningsgåva till Destiny när hon kommer på lördag.

Tiden går snabbt, jag minns när Destiny var liten och började skolan. Idag är hon 23 år, en vuxen kvinna med heltidsjobb och egen bostadsrätt. Det är lätt att bli sentimental och tycka att tiden går alldeles för fort. Vad blir det egentligen av alla år? Vart tar de vägen? Här sitter jag själv nu, en 73-årig tant med alldeles för stora kunskapsluckor för att förstå Instagram, Snapchat, e-handel och alla andra häftiga begrepp som de unga numera slänger sig med. Men vad gör det när jag har världens bästa och mest fantastiska lärare i Destiny?