Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar, solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor, guldbelagda, azurskiftande.
Ligga ängarna i dagens lågor, och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer, hälsen glada vindar, ut till landet, ut till fåglarne.
Att jag älskar dem, till björk och lindar, sjö och berg, jag vill dem åter se.

Se dem än, som i min barndoms stunder, följa bäckens dans till klarnad sjö.
Trastens sång i furuskogens lunder, vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Blåsippan ute i backarna står niger och säger: ”Nu är det vår!”
Barnen de plocka små sipporna glatt, rusa sen hem under rop och skratt.

”Mor, nu är våren kommen, mor nu få vi gå utan strumpor och skor. Blåsippor ute i backarna stå, ha varken skor eller strumpor på Mor i stugan, hon säger så: ”Blåsippor aldrig snuva få.
Än få ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar” säger mor